... de båda känner en kall hand över deras huvud. Men Melody hörde steg innan och arnbågade mannen. Han får ett hårt slag och springer, han tar upp nåt. En kniv! Han försöker pricka dom med kniven men han missar. Han verkar ha fått ett hårt slag för han haltar när han springer.

- shit, tänk om vi skulle blivit mördade eller våld... sedan slutar Melissa

- Jag vet vem det är... säger Melody

- herregud, vem??

- min pappa... han är säkert sur på oss bara för att han inte fick pengar av oss säger Melody sorgset.

- varför ger ni honom pengar? undrar Melissa

- jo... berätta inte det här för någon annan, men innan gav mamma inte honom pengar så... så... han slog henne och... och...

hon viskade det sista ordet till Melissa

-  ... så då kom ju jag och sen dess har mamma betalt honom.

-  men hur vet du det frågar Melissa?

- jag hörde när jag var 6-5 år att mamma grät i telefon, och sa att jag var ett misstag och att hon aldrig ville föda mig och allt det andra sade Melody.

- men det är ju hemskt...

Melody hinner inte svara, någon går ner mot dom, från trappan.

- kom.

De gömmer sig bakom en soptunna. Det är mannen men huvan. En annan kommer det är... Melodys pappa. Han tar emot pengar från mannen med huvan.

De pratar grovt med varandra men de hör bara:

- bra, är de döda, ja och bra.

De smyger upp till Melodys lägenhet och låser dörren.

- hallå?

Det kommer från vardagsrummet. De tar båda en kniv och går mot vardagsrummet... då märker dom att någon följer efter.

De hinner inte titta innan de fått en dolk (knivens skaft)  i huvudet. 

                                                  
*******  

Melissa och Melody öppnar ögonen och... de ligger i soffan.

De båda mår dåligt de undrar vad som hänt... de hör något.

Någon vrider om in nyckethålet. De gömmer sig bakom soffan.

- hallå? Melissa, Melody...

Det är Melodys mamma. De hoppar up bakom soffan och de båda kramar om Melodys mamma.

- men flickor, vad har hänt.

För Melissa och Melody gråter. De sätter sig ner och de berättar allting.

- Men ni får inte se skräckfilmer själva säger hon.

- Men mamma den drömmen kände så verklig...  

Alla tre kramar om varandra... Sen levde de lyckliga i alla sina dar

 Tror man...

En månad senare.

 De ska baka halloween kaka, de är hemma hos Melody.

- Vad kul men halloween paryt flickor, vad ska ni göra där frågar Melodys mamma?

- Vi ska... vi vet inte än säger Melody.

- ja, kanske berätta världens hemska spökhistoria säger Melissa.

- jaha, vilken skulle det vara då? undrar Melodys mamma.

- Vi vet inte än säger Melody.

- kan inte du göra nåt läskigt? undrar Melissa till Melodys mamma.

- äh, ja en sak. Prata läskigt. 

- Du är inte så dum Melody säger Melodys mamma grovt. Melissa och Melody känner igen rösten. De tittar på varandra och så blinkar de.

- vi vet vilken historia nu säger Melody

Melody ler mot Melissa. Melissa ler mot Meody.

- Vilke... hon hinner inte fråga halloween kakan är klar.

Melissa låser upp och går till fönstret, ingen bil alls. Melody tar telefonen och ringer pizzabudet.

Hallå?  säger en grov röst.

- Hej vi tar en hawai och 3 kalsone säger Melody snabbt.

- Det blir 245, 95 kr säger rösten.

- Vad är er adress förresten?

- Eh... ri..g vägen 88 9a svarar hon.

- Är du säker frågar han.

- ja... svarar Melody osäkert

Rösten skrattar.

- Tror ni verkligen att jag är så dum? Det är den grova rösten. Melody ler.

- Ja det är du skriker Melody och lägger snabbt på luren.  Melissa ser en bil parkera utanför.

- Jag vet hur han gör utbrister Melody. Melissa spinger till henne.

- Vad då?

- Jo, han har gått ner till källaren till alla telefonkablar tagit loss vår kabel och satt den till hans telefon. Det kvittar om vi ringer ett slumpat nummer så kommer vi ändå till honom. Jag ringde pizzabudet ju, och jag kom till han ändå. 

- Ja! Vad smart! säger Melissa.

- Ja det är det, säger en grov röst. 

Melissa och Melody stenlar till. Efter en stund går de båda sakta till vardagsrummet. Melissa har en sax och Melody en linjal. De tittar men ingen är där. Det är bara tv som är på. Den visar som en kamera på källaren. Där står en någon men huva på. 

- Det var väldigt smart Melody säger han.

- Vem ä...r duu? stamar Melody. Melissa säger inget, hon är livrädd och skakar. 

- Ska inte ni veta det? säger han.

- Jag är med er hela tiden, i ert hus och till och med....

rösten försvinner när videon slutar. 

- Jag vill hem! säger Melissa lugnt, hon är för livrädd för att gråta.

- Ja... men vi måste göra något säger Melody.

- Ja det måste vi säger Melissa.  De båda ler.

- Ok vi vet att han är i källaren. Vi kan inte ringa och han har lagt ut kameror på vår våning, vi känner honom. Och han är i första rummet vid tork.

Melissa skriver ner det.  Sedan säger hon 

- Nu är det jag som har en plan! 

- Vi ska gå ner till källaren, banka på dörren sedan måste vi innan göra upp en fälla. Tex när han går ut lägger vi ut en fiskelinna så han snubblar sedan får han ramla i en balja med råttfällor sen kastar vi ett nätt på honom så han kommer undan. 

- Ja det låter bra men ett problem!

- Vad? säger Melissa.

- Vi har inga råttfällor. Men i källaren hade vår sura granne en hund men som snabbt dog hade han en stor bur. Ungefär 10 meter. Han fick alltid bura in hunden för många var rädda för den. Jag tror den ligger i förrådet vid källaren.

- Då gör vi så.

Melody klipper av fiskelinnan av hennes fiskespö. Sedan tar Melissa sin stora snäcka som hon hittat vid stranden.

- Vi tar den här som vi kan kasta på dörren när vi ska banka så slipper vi springa och stressa.

Melody tittar i dörrkikarn, ingen är där. De öppnar dörren ljudlöst och stänger den. De tar hissen ner. De har fiskelinna och snäckan. De stannar vid förrådet. Melody tar den stora buren.

- Mamma hade rätt, de äckliga vitaminerna gör faktiskt en stark.

så lyfter hon upp buren. Sedan går Melissa till första rummet. Hon lägger ut fiskelinnan men de märker inte att någon iaktar dom. Någon öppnar dörren och puttar in dom. Någon hade gjort en fälla. Melody skyndar sig till dörren men den är låst. Sedan öppnas ventilen och vatten kommer ut. Redan på

10 minuter är vattnet upp till låren på Melissa och Melody. De är chokade sedan får de panik.

- Vad ska vi göra! skriker Melody!

- Jag....

Vattnet har kommit nästan över magen.

- Jag vet! Ta kläderna och fyll ventilen med dom. De tar strumpor, underkläder, tröjor och jeans och fyller ventilen med kläder. När den är vid näsan på dom slutar vattnet attt stiga. De hoppar på ett bord. De försöker ta upp fönstret. De går sedan upp och är ute. De är blöta och kalla, sedan går de mot lägenheten. De ser att dörren är på glänt fast de låste. De känner en kall och blöt hand över deras mun och sedan försöker Melody...    

...det knackade på dörren. Melody drog med sig Melissa och telefonen till toaletten och låste dörren.

- Vem var det som ringde? frågade Melissa.

- Jag vet inte men den jag pratade med sa att

vi skulle dö om tre timmar!

Melissa blev också stum och efter två andetag öppnade hon munnen.

- Vad sa du, till honom?

- Att vi inte var hemma!

- Jag vill hem! utbrast Melissa ängsligt med gråten i halsen.

- Det vill jag med...

Sedan skrattade de, Melody var ju hemma men så tystnade de...

Nu blev det det inga knackningar utan någon bankade rejält på dörren.

- Vi försöker ringa min mamma sade Melody och försökte låta glad.

- Bra ídé! Ring nu sade Melissa och tog bort en tår från ögat.

- Hallå sa någon med pipig röst.

Melody tittade på numret på telefonen, det var rätt nummer.

- Hej mamma det är någon som bankar på dörren och någon som ringer  mamma, mamma kom sade Melody snabbt och utbrister sin gråt.

Men Melodys mamma skrattar bara.

- Jag visste att ni inte var själva säger den grova rösten.

Melody la snabbt på. Nu gråter Melody.

- Det är en mördare, han har dödat min mamma varför,varför?! stor gråter Melody.

- Jag kommer in på ett barnhem eller mördas här gråter Melody.

Melissa förstår vem som svarat. Melissa Kramar Melody hårt.

- Du kan alltid bo hos oss sade Melissa snällt.

Melissa och Melody kramas länge ända tills Melissa säger.

- Nu ringer vi till mina föräldrar.

Melody slår hemnumret hem till dom och ger telefonen till Melissa.

- Hallå säger en grov röst. Melissa tror att det är hennes pappas grova röst.

- Tack och lov. Pappa kan du komma och hämta mig från Melody. Vi är jätte rädda säger Melissa snällt.

- Jag har glömt adressen? säger Melodys pappa.

- ok, Narvavägen 32 a.

Men Melodys pappa skrattar och säger.

- Tack för adressen Melissa.

Nu märker Melissa att det inte är hennes pappa utan den grova rösten Melody beskrev. Melissa tappar telefonen. Hon tittar på golvet och flera tårar hamnar på golvet. Melody ser att Melissa gjort samma misstag.

- Jag vet vad vi ska göra säger Melody och kramar Melissa.

- Är du med på det?

- Ja, nu ska bort från kräkets "lilla lek."

Melissa låser upp dörren går mot fönstret medan Melody går till dörren och ringer till...

Melissa och Melody skulle sova över hos varandra. De hade köpt lösgodis och ostbågar och satt själva och tittade på skräckfilmen "Det onda ögat." 

De var hos Melody själva i deras lägenhet, Melodys mamma jobbade som taxichaufför och skulle inte komma hem förrän klockan ett. Eftersom Melodys pappa hade gått från Melody när hon var 4 år så fanns det ingen barnvakt. Melissa och Melody tittade ofta på skräckfilmer och tältade ofta ute, medan de tittade på Melissas bärbaradator. Melissa bodde i en herrgård men att sitta i deras vardagsrum var för läskigt. Ett jätte stort rum som var kolsvart det tyckte de båda var läskigt. Dessutom förbjöd Melissas mamma att de skulle titta på skräkfilmer klockan tolv på natten. Det var mörkt i nästan alla rum i Melodys lägenhet, och de hade bara tänt få ljus i Melodys lilla vardagsrum. Fimen var lång men inte så läskig tyckte varken Melody eller Melissa. Men de hade hyrt mer skräckfilmer och tände lampan och skulle välja någon annan film.

- Tror du på det onda ögat? frågade Melody.

- Nej, den var inte ett dugg läskig, tror du?

- Såklart inte den...

Ett knackande ljud på dörren avbröt Melissa...

- Vem var det, viskade Melissa snabbt.

- Hur skulle jag kunna veta det? svarade Melody.

De tystnade och knackandet försvann när de pratade.

- Är det din mamma? frågade Melissa.

-Min mamma jobbar ju nattskift, hon kommer aldrig hem klockan tio på kvällen.  De går och tittar vem det är genom dörrkikarn men ingen syns till. Det knakar 3 gånger innan de går andre gången men tvekar...

- Ska vi titta vem det är? frågade Melissa skraj.

- Jag vet inte, jag kan erkänna att jag är lite rädd nu, är du? sade Melissa.

 - Ja, jag kissar nog på mig, jag måste på toa sade Melody och log.

- Tror du inte jag behöver toabesök sade Me lissa men hon log inte, utan hon hade en plan!

- Tror du, att det går? frågade Melissa när hon sagt sin plan.

- Jag har ingen aning... ska vi bara ge upp? sade Melody

- Nej, men vi gör ett försök ok? sade Melissa med osäker röst.

Melody gick ljudlöst till köket tog en stol mot dörren.

- Toaletten nu! mimade Melody.

 Melissa nickade. Hon öppnade toalettdörren gick på toa och spolade.         Sedan knackade någon på dörren tre gånger. Deras plan funkade!

Just när knackningarna pågick tittade Melody i dörrkikarn...

men ingen var där! Melody tittade en gång till och såg någon annans...

öga! Melody skrek till och ramlade nästan av stolen. Någon annan tittade i dörrkikarn när hon gjorde det.

Vad är det? viskade Melissa och kom med lätta steg till Melody.

- ett... ög..a stammade Melody.

- Jag tror det är någon som busringer här sa Melissa.

Då ringde telefonen.

Melody tog luren och svarade:

- Hallå?

- hallå sa en grov men ändå len röst.

- vem är det? sade Melody.

Då la person på. Det ringde - igen.

- hallå?

- Hallå! sade den grova rösten.

- Får jag prata med Melody och Melissa?

Melody tystnade en stund.

- De är inte här ska jag meddela något till dom?

- Ja, att om 3 timmar exakt komer de mördas och...

sedan la person på.

Melody stod helt rädd och stum vid telefonen.

Det knackade ännu en gång på dörren...